Känslorna har hunnit ifatt mig..

Jag fick en fråga här omdagen, en fråga om hur allting känns.
Jag sa som det var att livet borde vara kaos men jag har klarat mig rätt så bra..
Tills ikväll, då föll allt.

Tårar som varit inne alldels för länge rann över kanten. Att inte ha sina bästaste i närheten tär på en. Att inte veta vem man ska vända sig till.

Jag vet att imorgon kommer jag gå med huvudet högt igen, men det är då. Jag vill inte ensam nu, nu när känslorna hunnit ifatt :(

Kommentarer

Lämna ett spår här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0