Det låter kanske klyshigt men jag minns första dagen,första terminen på utbildningen. Jag minns att jag skrev ett blogginlägg och förväntningarna va både höga och nervösa.
Jag minns första gången jag klev in innanför dörren. Tankarna om vad för människor som egentligen satt där. Skulle jag lära känna dom där?.

Nu sitter jag här, sista dagen, sista terminen. Nervositeten försvann för länge sen och förväntningarna har åkt både upp och ner.
Men nu sitter jag iallafall här, och har lärt känna dom där. Vissa både utan och innan och jag kommer faktiskt sakna människorna. 

Det är lite vemodigt att vi idag kommer skiljas åt, men det ska bli så otroligt skönt med ett nytt kapitel i livet.

Efter att ha fått presentera mig som student i 14 år, kan jag nu räknas som fast anställd!