Varför ska jag alltid va så optimistisk med att möbler alltid får plats hur dom än står och att det ska bli lika bra i praktiken som i mina fantasier.

Just nu sitter jag i min soffa som står mot fönstret, allt annat står mitt på golvet och ja, kan jag påstå att mitt humör är bra? Att jag måste ta och äta någonting samtidigt som allt ska ställas iordning och jag ska plugga gör verkligen inte saken bättre.

Eller så lägger jag mig här i soffan tills jag kan få hjälp.